Kan du köpa dig glad?


Kan du köpa dig glad? Dom flesta vuxna skulle nog mekaniskt svara "nej" på den frågan. Inte minst för att det är mer accepterat att svara så än att framstå som ett bortskämt barn.

Försakar man något om man sparar? Väldigt många vuxna skulle nog svara "ja" på den frågan. Att unna sig något extra anser vi nog många vara en del i livet, som gör det värt att leva.

Tror du att det finns mer att hämta hos dig och hos andra, mer hos oss som människor som inte är kopplat till det vi äger, kommer äga, har ägt eller skulle vilja konsumera just nu? Om det är så kan det då vara så att de delarna får stå tillbaka om vi konsumerar? Kan det till och med vara så att prylar och konsumtion står i vägen för något, är det så att vi försakar något annat när vi konsumerar? Jag tror ju det!

Ja, sista veckan har jag blivit stärkt i tron om att de val vi gjort i vår familj de senaste 1,5 året är rätt väg att gå för vår familj. Det är två saker som jag tänkte berätta om men kan också erkänna att det var senaste inlägget på Chansar Mest om fick mig att faktiskt skriva inlägget. Herr Chansar Mest och jag brukar ha olika syn på sparande och debattera det en hel del. Naturligtvis är Herr Chansar Mest helt fri att göra sina egna val, vilket han och hans fru verkar gjort förnämligt utan mitt deltagande fram till nu och säkert fortsätter göra efter det här inlägget, så varför argumenterar jag med honom?

Jo, jag tror det beror på att han lyfter fram och formulerar det som jag kommit att ifrågasätta allt mer, det vi kan kalla "det goda livet". Nu är ju inte vi i vår familj så "hardcore" samtidigt som jag inte kan bedöma hur extrema familjen Chansar Mest är i praktiken, men ge mig en stund att försöka reda ut besticken.

Mina föräldrar
Jag har nämnt mina föräldrar förut i denna blogg. Det är dels för att få prata av mig lite men också för att mina föräldrar är lite speciella. Deras syn på konsumtion och hur viktig den är för deras människovärde är nog relativt vanlig för den generation de tillhör. Det som är lite speciellt är väl att de inte har ekonomi för det liv dom tycker dom måste leva. Det skapar en ständigt pågående konflikt, en konflikt som vi i omgivningen blir indragna i och måste förhålla oss till.

I veckan som gick har jag varit och hjälpt mina föräldrar att flytta till serviceboende och jag har återigen exponerats för ett liv där inköpen, pengar och prylar är i fokus. Samtidigt som det i sig är jobbigt att hantera så är det tragiskt med allt det andra som försvunnit ur deras liv. Glädjen för våren, solen, ett riktigt bra idrottsevenemang, kopplingen till barn och barnbarn.

Min mor och far har blivit det dom kan konsumera. På två usla pensioner så är det märkligt och knappast imponerande, men resan dit har varit lång, lika lång som slutstationen är usel. Den har skett på bekostnad av deras frihet, glädje och hälsa. Varje beslut, varje steg dom tagit har motiverats med "man måste väl unna sig lite".

Konsumerandet har fyllt varje tomrum dom haft i sitt liv sedan de var i förtioårsåldern och ökat från där. Det är som knark, det har slagit undan vården om den egen hälsan, skapandet av nya vänner, hobbies och intressen.

Jag tror vi har ett stort ansvar att fylla våra liv. Jag tror konsumtion är ett uselt sätt att göra det. Men det finns nyanser, god mat och vänner är ett bra sätt att spendera enligt mig. Hästar, sommarstugor och bilar är exempel på usla snuttefiltar för olyckliga medelålders män och kvinnor.

Jag själv
I år har jag cyklat mer än någonsin. Jag har varit på Mallis och cyklat och jag har börjat skaffa mig nya kamrater i den stad dit jag flyttade för lite mer än ett år sedan. Att spara är för oss att flytta fokus bort från konsumtion. Till något annat! Vi försakar inte något, vi spelar på hela pianot om ni är med på liknelsen.

Cyklarna står inte längre som ikoner för det jag vill vara utan står mer skitiga från användning. Tiden räcker fortfarande inte till, men i stället för att transportera oss fram och tillbaka till ställen vi måste uppleva lever vi i den bostad vi betalat för. Det går alldeles utmärkt, det är till och med riktigt trevligt. Genom att fokusera så har jag kommit närmare att bli den jag vill vara. 

Jag behöver tid, tid för att träna, skriva, läsa, leka med barnen och bara kolla på omgivningarna. Den tiden påverkas av konsumtion eller tiden som går åt för att vårda sakerna jag köpt. Jag behöver också känna att jag bygger en framtid, ett oberoende och en möjlighet att stå på egna ben. Sparade pengar är en viktig del i detta. Sparade pengar är jag pengar jag kan använda i morgon.


Var hamnade vi då - slutkläm
Om vi går tillbaka till Chansar Mest inlägg så är det kul att se kommentarerna. Dom påpekar den skitnödiga samstämmigheten som gäller på bloggar som handlar om ekonomisk frihet. Jag säger inte emot, men det ligger också i sakens natur, att prata pengar är känsligt och alla kommer inte gilla det som sägs eller att vi har samma utgångspunkt.

Jag har länge tyckt att det finns tre sätt att se på pengar:

 Mycket gör dock att jag allt mer börjar tror allt mer att det faktiskt är två synsätt:



Det finns så mycket i livet att om du försöker greppa det allt så hinner du inte med att konsumera. Men du kanske kan bli lycklig. Omvänt om du står och tittar på alla saker som går att köpa och styrs av det så står du inför en omöjlig uppgift. Dels för det finns så mycket men också för att den energi det går åt att tjäna pengar och handla prylar inte kan användas till andra viktigare sysslor.

Så: Nej, du kan inte köpa dig glad!

Etiketter: , ,

Onkel Toms stuga: Kan du köpa dig glad?

torsdag 9 juli 2015

Kan du köpa dig glad?


Kan du köpa dig glad? Dom flesta vuxna skulle nog mekaniskt svara "nej" på den frågan. Inte minst för att det är mer accepterat att svara så än att framstå som ett bortskämt barn.

Försakar man något om man sparar? Väldigt många vuxna skulle nog svara "ja" på den frågan. Att unna sig något extra anser vi nog många vara en del i livet, som gör det värt att leva.

Tror du att det finns mer att hämta hos dig och hos andra, mer hos oss som människor som inte är kopplat till det vi äger, kommer äga, har ägt eller skulle vilja konsumera just nu? Om det är så kan det då vara så att de delarna får stå tillbaka om vi konsumerar? Kan det till och med vara så att prylar och konsumtion står i vägen för något, är det så att vi försakar något annat när vi konsumerar? Jag tror ju det!

Ja, sista veckan har jag blivit stärkt i tron om att de val vi gjort i vår familj de senaste 1,5 året är rätt väg att gå för vår familj. Det är två saker som jag tänkte berätta om men kan också erkänna att det var senaste inlägget på Chansar Mest om fick mig att faktiskt skriva inlägget. Herr Chansar Mest och jag brukar ha olika syn på sparande och debattera det en hel del. Naturligtvis är Herr Chansar Mest helt fri att göra sina egna val, vilket han och hans fru verkar gjort förnämligt utan mitt deltagande fram till nu och säkert fortsätter göra efter det här inlägget, så varför argumenterar jag med honom?

Jo, jag tror det beror på att han lyfter fram och formulerar det som jag kommit att ifrågasätta allt mer, det vi kan kalla "det goda livet". Nu är ju inte vi i vår familj så "hardcore" samtidigt som jag inte kan bedöma hur extrema familjen Chansar Mest är i praktiken, men ge mig en stund att försöka reda ut besticken.

Mina föräldrar
Jag har nämnt mina föräldrar förut i denna blogg. Det är dels för att få prata av mig lite men också för att mina föräldrar är lite speciella. Deras syn på konsumtion och hur viktig den är för deras människovärde är nog relativt vanlig för den generation de tillhör. Det som är lite speciellt är väl att de inte har ekonomi för det liv dom tycker dom måste leva. Det skapar en ständigt pågående konflikt, en konflikt som vi i omgivningen blir indragna i och måste förhålla oss till.

I veckan som gick har jag varit och hjälpt mina föräldrar att flytta till serviceboende och jag har återigen exponerats för ett liv där inköpen, pengar och prylar är i fokus. Samtidigt som det i sig är jobbigt att hantera så är det tragiskt med allt det andra som försvunnit ur deras liv. Glädjen för våren, solen, ett riktigt bra idrottsevenemang, kopplingen till barn och barnbarn.

Min mor och far har blivit det dom kan konsumera. På två usla pensioner så är det märkligt och knappast imponerande, men resan dit har varit lång, lika lång som slutstationen är usel. Den har skett på bekostnad av deras frihet, glädje och hälsa. Varje beslut, varje steg dom tagit har motiverats med "man måste väl unna sig lite".

Konsumerandet har fyllt varje tomrum dom haft i sitt liv sedan de var i förtioårsåldern och ökat från där. Det är som knark, det har slagit undan vården om den egen hälsan, skapandet av nya vänner, hobbies och intressen.

Jag tror vi har ett stort ansvar att fylla våra liv. Jag tror konsumtion är ett uselt sätt att göra det. Men det finns nyanser, god mat och vänner är ett bra sätt att spendera enligt mig. Hästar, sommarstugor och bilar är exempel på usla snuttefiltar för olyckliga medelålders män och kvinnor.

Jag själv
I år har jag cyklat mer än någonsin. Jag har varit på Mallis och cyklat och jag har börjat skaffa mig nya kamrater i den stad dit jag flyttade för lite mer än ett år sedan. Att spara är för oss att flytta fokus bort från konsumtion. Till något annat! Vi försakar inte något, vi spelar på hela pianot om ni är med på liknelsen.

Cyklarna står inte längre som ikoner för det jag vill vara utan står mer skitiga från användning. Tiden räcker fortfarande inte till, men i stället för att transportera oss fram och tillbaka till ställen vi måste uppleva lever vi i den bostad vi betalat för. Det går alldeles utmärkt, det är till och med riktigt trevligt. Genom att fokusera så har jag kommit närmare att bli den jag vill vara. 

Jag behöver tid, tid för att träna, skriva, läsa, leka med barnen och bara kolla på omgivningarna. Den tiden påverkas av konsumtion eller tiden som går åt för att vårda sakerna jag köpt. Jag behöver också känna att jag bygger en framtid, ett oberoende och en möjlighet att stå på egna ben. Sparade pengar är en viktig del i detta. Sparade pengar är jag pengar jag kan använda i morgon.


Var hamnade vi då - slutkläm
Om vi går tillbaka till Chansar Mest inlägg så är det kul att se kommentarerna. Dom påpekar den skitnödiga samstämmigheten som gäller på bloggar som handlar om ekonomisk frihet. Jag säger inte emot, men det ligger också i sakens natur, att prata pengar är känsligt och alla kommer inte gilla det som sägs eller att vi har samma utgångspunkt.

Jag har länge tyckt att det finns tre sätt att se på pengar:
  • Den som låter pengarna strömma och saknar fokus.
  • Den som fokuserar sina pengar och sin vilja mot ett mål.  Fokus!
  • Den som sparar för sparandets skull.

 Mycket gör dock att jag allt mer börjar tror allt mer att det faktiskt är två synsätt:
  • Den som inte förstår pengars värde och andra värden som är i konflikt med konsumtion.
  • Den som förstår och kan styra sitt eget liv att bejaka allt det som livet erbjuder. 



Det finns så mycket i livet att om du försöker greppa det allt så hinner du inte med att konsumera. Men du kanske kan bli lycklig. Omvänt om du står och tittar på alla saker som går att köpa och styrs av det så står du inför en omöjlig uppgift. Dels för det finns så mycket men också för att den energi det går åt att tjäna pengar och handla prylar inte kan användas till andra viktigare sysslor.

Så: Nej, du kan inte köpa dig glad!

Etiketter: , ,

8 kommentarer:

Klockan 9 juli 2015 kl. 19:55 , Anonymous Daniel sa...

Hur tänker du inför icke-materiell konsumtion antingen av egoistiska saker husstädning, resor, hotell eller filantropiska saker som gåvor till familj, finansiering av hjälpinsatser och forskning?

Det är konsumtion som inte lämnar efter sig några spår eller statussymboler men är ändå sånt man lägger pengar på och i vissa fall centrerar hela sitt liv runt.

Min egen inställning till pengar är kluven. Sparande är pengar som inte används. Vad är värdet av något som inte används? På något ologiskt sätt är jag orolig för att inte hinna förbruka allt jag sparat. Samtidigt så vet jag med mig att jag behöver mer för att kunna göra mer.

Jag avslutade nyligen läsningen av en biografi om Andrew Carnegie (en av 1800-talets rövarbaroner). Han var helt inne på att förbruka allt han tjänade i medmänskliga insatser, samtidigt som han samlade på sig så mycket pengar han kunde, ofta genom att krossa medmänniskor. Hans inställning var att ju mer han samlade på sig, desto mer pengar skulle användas till något gott så det var av godo. Liknande John D. Rockefeller med den skillnaden att Rockefeller kände sig tvungen att skänka bort pengar eftersom han var religiös fundamentalist medan Carnegie bara tyckte sig veta hur mänskligheten skulle förbättras (genom bibliotek, orglar och internationella domstolar om någon undrar).

 
Klockan 9 juli 2015 kl. 21:25 , Blogger Aktienovisen sa...

Jag gillar verkligen såna här inlägg! Inlägg som får en att tänka. Inlägg som "berör". Pengafrågan är alltid ett känsligt ämne. Min uppfattning runt om i bloggosfären är iaf att de flesta sparar till något. Exempelvis spara för att kunna leva på sin passiva inkomst eller kunna flytta utomlands och bo där.

Jag själv gör det för att kunna ha ett bättre liv längre fram när det kommer barn och föräldrarna blir äldre och man kanske behöver hjälpa dem. Att spara nu och vara snål mot sig själv för att i framtiden kunna åtnjuta frukterna tillsammans med de man älskar är min vision iaf :) Är inget större fan av konsumtion heller och när jag och tjejen häromveckan tog en fika på stan där dryck och bulle kostade 184 kr(!) så känner man ju bara att det inte är värt det för fem öre :) De pengarna sparar jag hellre till en resa eller liknande

 
Klockan 9 juli 2015 kl. 21:26 , Blogger Onkel Tom sa...

Daniel, jag tycker det är ganska enkelt. Icke materiell konsumtion i form av städning, kemtvätt mm. indikerar ju att du inte riktigt orkar med livet, huset/lägenheten, klädstilen mm. Sådan konsumtion är bara ett bonusvarv i hamsterhjulet. Grunden är att kämpa emot specialisering och kostnader för saker så som bostäder man dragit på sig. Försök klara dig själv så långt det går.

Andra typer av icke-materiell konsumtion som är kända för att öka glädjen att leva, så som välgörenhet, är troligtvis rätt bra, men det får ju inte bli en drog, något som gör att du inte behöver ta tag i ditt eget liv.

 
Klockan 9 juli 2015 kl. 22:45 , Blogger Onkel Tom sa...

Tack. Vi är sex i familjen så 184 kr fikor blir lätt 300 kr fika. Det suger, i synnerhet då det flesta fik inte bjuder på så mycket mervärde än kaffet och bullen.

Det du spar i dag har du kvar i morgon, som du noterat!

 
Klockan 10 juli 2015 kl. 00:26 , Blogger Chansar Mest sa...

Alltid lika trevligt att kunna inspirera och engagera!

Min korta replik beror inte på arrogans utan en snortidig avresa till grannlandet Spanien.

Jag behöver väl inte ens nämna att vi uppgraderat hyrbilen till ett riktigt monster som gladeligen tar oss upp genom Pyrenéerna - svindyrt, javisst, men kul är det!

//Din vän, Cm

 
Klockan 10 juli 2015 kl. 08:24 , Blogger Onkel Tom sa...

Ha så trevligt!

 
Klockan 10 juli 2015 kl. 12:11 , Blogger Dividendius sa...

Chansar mest sticker nog ut ganska mkt jämfört med andra bloggare. Portfölj på 7,6milj, månadsinkomst på 100k, inga barn, mat för 2st 400:-/dag (om jag förstod det rätt), detta togs från minnet, jag har kanske missat något.

Vad jag tänker är att väldigt få identifierar sig med Fru och Herr Chansar Mest, vi lever inte i samma värld riktigt och därför är den bloggen inte lika intressant att följa, inte för mig iaf.

Samtidigt är såklart livsfilosofi intressant och disskutionerna vore tråkiga om man inte fick input från hela registret, från extremt snålt/sparsamt till motsatsen.




 
Klockan 10 juli 2015 kl. 12:48 , Blogger Onkel Tom sa...

Som du presenterar det så har du nog rätt vad gäller CM. Livet blir också väldigt annorlunda om man har barn. Men pratar vi principer så är inte nivåerna så intressanta. Som jag sagt flera gånger kring våra månadskostnader så har vi kostnader per månad som två sjuksköterskor skulle ha jämt skägg att bära. Samtidigt sparar vi vissa månader 50% av vår lön efter skatt samtidigt som CM kanske går jämt ut. Det finns ju inget rätt eller fel.

Jag gillar Chansar Mest blogg för att den inte är så skitnödigt korrekt, som flera varit inne på. Men också för jag är intresserad av det faktum att familjen CM verkar leva ett liv ganska lika vårt, CM skulle kanske säga med guldkant men jag är inte så säker, medan det finns dom som tagit sig ett steg vidare vid samma förmögenhet. Men det finns dom som gjort samma sak vid vår nivå av förmögenhet också.

Någonstans kring det finns något intressant. Jag uppfattar att CM och jag delar det intresset, inte för att jag vet, utan mer för att tangerar det gång på gång.

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida