Sons of Anarchy - Nära mitt livs tema?

Jag har sedan några veckor tittat på Sons of Anarchy och är just nu en bit in i säsong två. För dig som helt missat vad Sons of Anarchy är så är det en succéserie på Netflix om ett MC-gäng i USA. Serien är väldigt välgjord och mångfalt prisbelönt men för mig finns det något mer än skådespelare, bilder och berättelse. MC-kulturen och mycket av det som följer med den ligger nära mig på ett sätt som är svårt att förklara. Inställningen till sociala normer, utanförskapet, tatueringar och starkt intresse för bilar, motorcyklar och motorer är något som jag delar med MC-kulturen. Det har alltid funnits där men under vissa perioder då det funnits andra sociala faktorer som påverkat mig starkt så har det varit mindre tydligt för att sedan återkomma.

Jag har några fler sådana sfärer som jag känner stark naturlig tillhörighet till där den mest uppenbara är kopplingen till träning och friluftsliv.  En del människor jag lärt känna har sådan områden som dom naturligt fallar tillbaka till medan andra är inte är så tydliga eller lättlästa. Men alla har vi på något sätt några grundläggande värderingar som påverkar oss. Tyvärr så tycker jag inte det får så mycket uppmärksamhet - det är mer vanligt att vi pratar om vad vi ska eller vill bli än att vi fokuserar på vad vi faktiskt redan är.

Om jag ser till mig själv så har jag svårt för auktoriteter; bryter gärna sociala normer medan jag är intresserad av skapandet som kommer ur mekande och ingenjörsskap. Mitt val att prioritera managementarbete i hierarkiska industribolag med bruksmentalitet kan ju därför ifrågasättas rätt rejält. Jag har satt mål utifrån sociala mönster och möjligheter istället för att välja en karriär som ligger i linje med den jag faktiskt är. 

Jag har stött på resonemang kring våra egna inneboende drivkrafter i några engelskspråkiga bloggar och det kallas då ibland "life theme" vilket skulle kunna översättas till livstema. Ett tema inom klassisk musik är en sekvens som återkommer och ger stycket sin karaktäristik. Som ingenjör så skulle jag kunna kalla det egenfrekvens, alltså det tillstånd en kropp med inneboende energi intar när den inte utsätts för någon påverkan. Oavsett vad vi kallar det så är det så att vi som individer har olika grundläggande behov, värderingar och synsätt som är djupt rotade i den person vi är och som olika aktiva livsval kan harmonisera mer eller mindre väl med.

Ett livstema är inte samma sak som ambition eller ett uttalat mål. Inte heller är det meningen med livet i form av ett livsuppdrag eller mission. Det är grundläggande återkommande beteenden och synsätt, ofta i kombination, som vi inte alltid är medvetna om som gör oss till något vi faktiskt är och som det är jobbigt att arbeta mot men enkelt att jobba med. Jag har identifierat komplexa tankemönster och områden hos mig själv som är någon sorts livstema men det lilla jag hittat på nätet verkar förorda att man ska försöka identifiera mer grundläggande mekanismer kring exempelvis beslutsfattande för att öka sin självinsikt ytterligare.

Att sträva efter ekonomisk frihet ligger nära mina livsteman men jag tror också att jag måste lägga mer tid och kraft på att utveckla och förstå vilka teman jag faktiskt har om jag ska kunna, vilja och våga ta klivet ut i det okända om några år. Jag märker när jag pratar med andra att de inte ser möjligheten att sluta sitt jobb och skapa sitt eget liv som en möjlighet utan som ett stressmoment. Att själv ta helt ansvar för sitt liv är inget som lockar för de helt enkelt inte har något alternativ. Så är det till viss del även för mig men jag har en önskan om att få styra mitt eget liv och de alternativ till arbete på bruket som jag ser är helt kopplade till mina livsteman i dess lite mer breda och komplexa betydelse.

För mig finns det alltså en stark koppling mellan viljan och förmågan att skapa mig ett liv själv och förståelsen för vilka grundläggande livsteman jag har. I den insikten finns också en insikt i att om jag inte gör stora insatser för att förstå och utveckla mina livsteman redan nu så är sannolikheten att jag slutar jobba när jag är ekonomiskt fri väldigt liten. Det är mina livsteman som kan göra skillnaden mellan att som ekonomiskt fri sluta att arbeta och ha möjligheten till mitt eget liv eller bara trilla ut i arbetslöshet.

Vill du läsa mer? Då kan du börja hos Nicholas Drillman.

Har du kommit till insikt om ditt livstema?

Förr i tiden

En morgon pratade en arbetskamrat och jag lite vid kaffeautomaten om hur morgnarna kunde se ut förr i arbetslivet. Min jobbarkompis är lite mer än tio år äldre än jag och refererade till sin tid i tillverkningsindustrin.

- Gubbarna kom in vid sex och satt i matsalen och drack kaffe och läste tidningen, sa han.

- Dom ville ha en stund för sig själva och ville läsa tidningen ordentligt på morgonen, fortsatte han.

Nu gällde det naturligtvis inte alla arbetare, men orden gjorde att jag reflekterade lite över att jag nog inte läst en tidning, jag har skummat några men inte mer, sedan äldsta barnet föddes. Det hela förde också upp några minnen från min tidiga period i arbetslivet när jag jobbade extra som 18-åring.

Jag jobbade som allt-i-allo inom en liten lokal bolagssfär som bland annat ägde en Intersportbutik. Det måste varit 88-89 som jag hjälpte till med lite allt möjligt i butiken. Jag hade arbetstiderna 7-4, eftersom jag i huvudsak jobbade på en annan firma, medan Intersportbutiken hade öppet 9-18 och de flesta i butiken hade också arbetstiden 9-18. Men jag behövde ändå aldrig låsa upp när jag kom vid sju, det fanns alltid någon på arbetsplatsen och strax efter klockan åtta var de flesta i personalen på plats. Men dom jobbade inte då, åtminstone inte speciellt ordnat. Dom kanske gjorde något småfix medan de drack kaffe men inte mer. Dom "chillade" som kidsen säger idag. Dom hade helt enkelt inte så mycket att göra på morgonen utan när bestyren hemma var klara så gick dom till jobbet. 

Speciellt kommer jag ihåg en äldre herre som bodde i samma hus som affären låg i. Han berättade att han varje morgon gick upp klockan sex. Vardag som helgdag, för att dricka kaffe, läsa tidningen och röka sin morgoncigarett. Barnen var utflugna och frun var hemmafru. Om jag minns rätt så var han och frun friluftsmänniskor så det blev någon tur i skogen på helgen men så mycket mer gjorde dom inte. Dom hade inte heller ekonomiska möjligheter att göra så mycket mer då ett butiksbiträde med hemmafru knappast badade i pengar. 

Han hade inte heller ett speciellt stressigt jobb, naturligtvis kunde krävas lite extra tempo och bli stressigt ibland, men sett över en dag så var dagen relativt lugn och de komplexa mål och sociala spel som kan uppstå i moderna kontorskomplex förekom knappast. Han hanterade kunder och skötte butiken. Ingen feedback, inga ekonomiska utmaningar, inga krånglande IT-system eller märkliga processer.

Det är ganska lågt från mitt eget liv och många andras liv som det ser ut idag. Här är några av de skillnader jag ser:

• Självförverkligandet i from av egen träning och sociala aktiviteter har ökat.
• Båda hon och han jobbar. 
• Vi har flera prylar i from av större hus, större ambitioner med boende och inredning, flera bilar och andra saker som tv-spel med mera. 
• Stressen, pressen och komplexiteteten i arbetslivet har ökat. 
• Pendlingstiderna har ökat. 
• Vi reser mera, både i jobbet och på fritiden.  
• Barnens behov av stöttning efter skolan i läxläsning och aktiviteter har ökat. 
• Mediakonsumtionen i form av tv, Internet och sociala medier har ökat.

Jag har inga vetenskapliga belägg för det jag säger men har ganska goda grunder för att påstå att vi lagt till mycket till våra liv sedan det sena 1980-talet.

Flera av de personer jag jobbat med som blivit utbrända, men inte alla, har haft ett privatliv som mer eller mindre "skenat" utanför deras egen kontroll och vi i omgivningen har ofta haft känslan av att det är livet, inte arbetet, som gett utbrändheten. Deras ansträngda liv har inte orkat mer. Varje tillkommande händelse i from av extra insats på jobbet, vab eller pryl som krånglade gjorde dagen ohållbar och det gick nästan att känna hur dom led. Men flera av dom har inte visat det förrän psykosen och besök på akuten satt stopp. Fram till dess vara "allt så bra så".

Som reflektion är nog blogginlägget klart där, men det finns faktiskt lite mer man kan fundera över som ligger nära diskussionen ovan. Jag var på kurs med flera av mina arbetskamrater i förra veckan och på kvällen mellan de två kursdagarna satt vi och pratade med varsin öl i handen. De flesta hade frågor om hur det gått med vår downsizing/rightsizing och vad vi tyckte om att inte ha bil mm. Men även om nyfikenheten var stor så fick jag intrycket av att de flesta var ganska negativa, vilket oftast inte är fallet. Man ville köpa mer, uppleva mer och konsumera mer, inte mindre! Sluta jobba var helt uteslutet! Vad skulle dom göra då? Jag lät saken bero men tänkte innerst inne.

"Har du inget eget liv, egen ambition och egen önskan av vad du vill göra med ditt liv?"

På något vis har mer av allt blivit bättre och det blir bara bättre ju mer det blir. Det märkliga är bara att den äldre rökande herren i sportbutiken som jag pratade om innan verkade både piggare och mer energirik än många av mina arbetskamrater.

Uppföljning sabbatsår om 3,5 (knappt!) år

Vi sparar 50% av vår lön varje månad. Det betyder att vi för varje arbetad månad skulle kunna försörja oss ytterligare en månad utan att arbeta. Det samma gäller för ett år. Om vi jobbar ett år så kan vi vara lediga ett år. Men all ledighet måste ju inte ligga i slutet av våra liv! Den borde gå att sprida ut!

Precis den insikten fick oss kring julledigheten att börja titta på lite sätt att använda våra sparade pengar på. Hur vi tänkt hittar du i blogghuvudet under ett "Annorlunda år" (länk kommer i slutet på detta inlägg också) medan detta är en uppdatering kring läget.

I februari skulle vi:

• Kolla upp studiefrågorna. 
• Vad ska vi läsa? Vad vill vi läsa? Var ska vi läsa?
• Är vi behöriga? Vad måste vi göra innan vi kan påbörja studierna. 
• Ansökningstider.
• Bidragsdelen. Har vi gjort riktiga antaganden?

Naturligtvis har jag gjort läxan (nästan) och här kommer svaren.

Vad ska vi läsa?
Det lutar åt språk och då spanska. Vi kommer redan nu söka de grundläggande kurser som krävs för högre universitetsstudier längre fram. Ansökningen öppnar 16 mars och tanken är att åtminstone en av oss ska starta universitetsstudier i höst.

För själva sabbatsåret finns lite ytterligare alternativ som skulle innebära vidareutbildning i våra nuvarande yrken. Det känns spännande att se på utbildningar igen efter snart 20 år i arbetslivet.

Är vi behöriga?
Frågan är lite för brett formulerad så svaret är därför kanske. Vi ska båda söka kurser i höst för att lära oss om möjligheter att komma in och provtrycka behörigheten.

Ansökningstider
Nu i mitten på mars öppnar ansökan.

Bidragsdelen
Jag har 65 veckor kvar på bidragsdelen vilket jag kan ta ut innan jag fyller 56. Min sambo har mer. Det var betydligt mer än jag räknat med. Dessutom har vi rätt till tillägg för barn så någon form av studier på heltid bör vi göra inom de närmsta åren. Vi måste dock kontrollera hur det ser ut med studiemedel om man är skriven utomlands och studerar på distans. Det har vi missat, så jag mailar en fråga direkt nu till CSN.

Om vi studerar så har vi rätt till tjänstledighet, så studierna ger en rad möjligheter som vi vill fånga:

• Studier öppnar nya möjligheter.
• Säkrar möjligheten till tjänstledighet vilket gör återgången till arbetslivet mycket enklare. 
• Möjliggör bidrag - inte lån - som minskar behovet av kapital.
• Säkerställer smidig återgång till arbete efter vårt lediga år. 

Det har blivit ganska klart för mig när jag forskat lite att vi har goda möjligheter att leva ett år (kanske två) på bidrag med våra nuvarande kostnadsbild. Vi har föräldrapengar och studiemedel som räcker långt. I synnerhet när vi betalat av nuvarande CSN skuld och slipper barnomsorgsavgifterna i nuvarande omfattning.

Länken till sidan om vårt Annorlunda år finns här. Många har läst den men eftersom kommentarerna inte fungerat förrän nyligen så är det jungfrulig mark om du har några synpunkter. Gå dit och lägg en kommentar i form av tillrop, fråga, synpunkt eller information som vi kan ha nytta av!

Ekonomi februari - Ömsom vin omsom vatten

En relativt bra månad med 47% i sparkvot. Det kategorier vi fokuserat på i snart ett år ser allt bättre ut medan en total på över 35 000 kr inte är ok. Notera gärna årets snittkostnad som ligger sju tusen under föregående års snitt. Då har jag ändå köpt glasögon i januari och denna månad har jag köpten en dyr cykelväska och en flygresa för två. Men innan vi springer allt för långt i förväg; låt oss lite snabbt gå igenom kategorierna.

Mat och hushåll

Allt du köper på ICA, eller snarare Lidl. Här ingår även receptfria läkemedel. Vi hade svårt att komma under 7 000 per månad för ett halvår sedan. Målet blev då att "Mat och hushåll" plus "Alkohol" skulle ligga under 7 000 kr per månad vilket då kändes tufft att nå. Det känns väldigt bra att veta att behovet av pengar minskar samtidigt som vi kan spara mer. 

Alkohol  

Jag skulle vilja sänka denna post då jag tycker det är onödigt med alkohol, men det är svårt. Som vårt liv är så är vi i stor utsträckning bundna till vårt hem och aktiviteterna för mig och min sambo är inte många. Då är mat och dryck en naturlig del i vår trivsel. 

Äta ute

Sportlovsnöjet blev att äta ute plus att det blev lite mer lunchdater med bekanta än vi normalt har.

Tandläkare, optiker och frisör

En tandläkarräkning. 

Barnomsorg

Oförändrat jämfört med 2014 vilket jag undrar om den kommer att vara hela året. Den här kostnaden kommer ändras radikalt hösten 2016 då det två minsta lämnar dagis, innan dess är det som det är.

Hem

Denna post består av månadsavgiften i bostadsrätten och räntan på lånet. Vi bokför även el under denna post. Utöver det så är det saker för lägenheten så som gardiner, mattor och möbler som ingår. Det här är den post som vi avsiktligt hållit låg i 2014 och som jag skulle tro kommer ligga lite högre i 2015 då vi behöver anpassa möblerna lite till vårt boende.

Kläder

Rätt mycket klädinköp denna månad, men allt har varit väldigt prisvärt.

Transport

Den här punkten kan jag nästa skratta mig till orgasm när jag analyserar. Att fokusera våra utgifter och med det inte bara sprida dom på fasta kostnader har verkligen varit belönande på just transportfronten.

Nöjen

Det händer väldigt lite just nu. Vi lever lite på julklapparna fortfarande och så går vi ut och äter tillsammans. Det räcker gott.  

Försäkringar inklusive a-kassa

Det har tagit tid att bli av med alla personförsäkringar men nu är det klart. Det här är den post, tillsammans med mat och hushåll, som vi gjort mest aktiva åtgärder för att minska. Nu är det en hemförsäkring, livförsäkringar på de vuxna och a-kassa för två vuxna kvar i försäkringsskydd.

Vi har sagt upp fackmedlemskapet denna månad men det har ännu inte slagit igenom.Vi är vårt egna lilla försäkringsbolag numera då även inkomstförsäkringen åker i och med detta. Jag har ju lovat att analysera just våra val kring försäkringar och får väl försöka göra det i mars.

CSN

Vi nöter på utan extrainbetalningar. Om börserna fortsätter sitt rasande tempo så är det dock inte uteslutet att vi någon månad betalar av på lånen i stället för att köpa värdepapper.

Skatter och finansiella utgifter

Det är lite mer än ett år sedan vi bytte bank. Nu börjar dom ta betalt för Internetbanken. Kanske ett skäl att byta, det rör sig trots allt om 600 kr/år. Någon som känner till en bank utan avgifter?

Semester

En rajd på Ryanair gjorde att jag bokade en resa för mig och sambon i maj. Tanken var också att vi skulle betala vår Mallisresa denna månad men vi har inte fått inbetalningskortet. 

Övrigt

Tv, mobilabonnemang, Netflix, apotek och en cykelväska inför Mallis. Väskan och ovanligt mycket receptbelagd medicin drog upp beloppet denna månad.

Så! Februari är inte fantastisk men det börjar verkligen synas att vi jobbat med våra kostnader. Vi skull även kunnat höja sparkvoten från 47% då vi har mycket pengar på lönekontot, men pengarna försvinner inte utan hamnar i stället i mars då jag räknar med att vi justerar likviderna på lönekontot om vi får lika mycket över då.

I och med årsbokslutet för 2014 så vred jag och min sambo massor på våra siffror. Vi ville förstå och hålla ner våra utgifter. När vi vred och vände så såg vi att utgifterna består av väldigt olika delar. Vi valde då att titta på de faktiska totala utgifterna och en variant som vi kallade "lyxfria utgifter" där vi exkluderat alkohol, nöjen och semesterkostnader."Lyxfria utgifter" är vår referens för vad vi kan leva på idag om vi lever som vi gör - vilket är rätt snålt - men stryker de uppenbara utsvävningarna vi gör.

I och med att vi börjat skissa på ett sabbatsår om cirka 3,5 år (jag kallade den tre år i grafen) så är det också intressant att titta på vad vi har för kostnadbas då. Eftersom vi är hemma när vi har vårt lediga år så utgår dagisavgifterna och vi räknar med att ha betalt av studielånen för att förbättra kassaflödet. Dom två kostnaderna utgår då alltså om tre år och jag har dragit dom kostnaderna från den lyxfria kostnaden och plottat i lila nedan. Hängde du inte med på lila linjen så är det ok. Den används endast för budgetarbetet inför vårt sabbatsår.

Då får vi följande grafer:

Det finns två stödlinjer i grafen. Den undre är vad vi i princip har som lägsta kostnader nu (28 400 - Ett lyxfritt liv med fasta kostnader och mat, transport mm). Vilken nytta den gör här kan vi kanske prata om om ni vill men vi tyckte det var viktigt när vi diskuterade 2014s bokslut eftersom vi vill veta vad vi har i kostnader som är svåra att rå på.

Den övre rödliknande stödlinjen är vad vi skulle kunna leva på - ha för utgifter totalt - om en av oss blev arbetslös idag och vi levde helt på en lön. Det är alltså en lön och barnbidraget som bygger upp till den nivån. Den gröna linjen är skillnaden mellan Utgifter och Utgifter lyxfritt. Det är alltså kostnaden för nöjen, semester och alkohol. Den är här för att trenden är intressant. Se gärna grafen i inlägget från december, där syns trenden tydligt som visar att vi är allt bättre på att hålla i pengarna.

Vad betyder ekonomiskt fri?

Jag var ute på en cykeltur med Sparpodden i lurarna igår och lyssnade på när Gunther Mårder intervjuade Ulf Egestrand. Det var en väldigt intressant del - kanske för att podden mest handlat om Jan och Gunther de senaste avsnitten - med en sak som jag reagerade på speciellt, nämligen att dom nämnde en undersökning i Tyskland som visat att de flesta tyckte 2 MEUR var ett lämpligt belopp för att kunna kasta in handduken och sluta jobba. I fortsättningen antar jag då att man refererar till en familjs (2 vuxna och 2 barns) behov.

2 MEUR är 20 MSEK med dagens växlingskurs. Det är ganska vedertaget att man över längre tidsperioder kan räkna med en avkastning på 4% efter inflation utan att kapitalet krymper vilket skulle ge 800 000 kr/år i avkastning. För fortsättningen måste vi fundera på skattesatsen på avkastning på kapital vilket i Sverige ser ut att försvinna, men vi antar ändå 30% i skatt. Sedan delar vi med tolv för att få månadsinkomsten de flesta tycker sig behöva: 46 666 kr/månad efter skatt.

Familj	Månadsbehov
Onkel Tom	35 000
Ekonomiskt fri tysk	46 666

Nu är vi en familj på sex som lever mitt i livet med studielån och dagisavgifter. 35 000 kr/mån är baserat på utfallet 2014 men både vår bokföring och andra bloggares erfarenheter visar  att det går att kapa cirka 10 000 kr/mån ytterligare. Men då snålar vi, det gör vi inte på 35 000 kr/mån!

Om man nu är ekonomiskt fri så har man troligtvis kommit en bit i livet med studielånen på sluttampen samt att barnen kommer lämna boet inom rimlig tid. Friheten i sig gör också att man får helt andra möjligheter att exempelvis resa till lägre pris då flexibiliteten är en av de mest avgörande faktorerna för att hitta billiga resor. Så 46 666 kr/mån kommer man rätt långt med om man jämför fyrbarnsfamiljen som får semestra på sportlovsveckan i Sälen. Så i praktiken är skillnaderna i synsätt och tänkt konsumtion större än siffrorna visar.

Så vad ger det här? Jo, det verkar finnas två skilda synsätt vad gäller ekonomisk frihet. Den som jag tänker på som betyder friheten att göra något med ditt liv men som inte betyder en signifikant högre konsumtionsmönster och en som är både fri och betydligt mer konsumtionsorienterad. Den som följer en del av de svenska bloggarna kring ekonomisk frihet kommer se samma mönster. Normallivsvarianten och Tyskvarianten kan vi kalla dom.

På den här bloggen betyder ekonomisk frihet att man lever ett relativt normalt liv, kanske till och med med en strävan att minska behovet av pengar. Inte för att det finns "den rätta läran" utan baserat på vår och andras erfarenhet kring frihet och lycka. Det är främst två saker som är avgörande för oss:

1. Om vi uppnår frihet i framtiden så vill vi inte minska den genom fasta kostnader, åtaganden och prylar. Det gör i sig att kostnaderna kommer hållas nere. Få saker ger större känsla av frihet än att minska behoven.
2. Om vi uppnår friheten att styra våra liv i framtiden så finns det väldigt lite som pekar på att det livet då skulle bytas mot ett liv i ständig semestermode. Kravlöst drivande på semesterorter, ätandes på restaurang och låta servicepersonalen städa. Jag tror inte det gör oss lyckligare, snarare tvärt om!

Det finns också stora skillnader i hur man närmar sig ekonomisk frihet baserat på mind-set. Att försöka hitta ett liv där man trivs och har små krav på tillvaron och ekonomin kan vi göra medan vi jobbar. Varje förbättring och lärdom ger oss större möjligheter att sluta jobba och styra våra liv.  Tyskvarianten måste vara svår då det känns som den är dömd att eskaleras i ett livsinflationsmönster. Om man i lång förväg kan sätta höga krav på ekonomisk nivå när man är fri så borde nivån öka i takt med att man närmar sig 2MEUR i förmögenhet. Det handlar om att göra sig, via kunskap och livsinsikter, fri mot att bli fri genom att man blev rik.

Jag vet ju att några av mina blogg-grannar har lite andra åsikter, hur tänker ni?